Jämställdhetsfrågor berör eftersom dessa kan uppfattas ifrågasätta den egna identiteten. Är vi inte redan jämställda? Ska vi inte få vara, flickor och pojkar eller kvinnor och män? Frågorna kan bli många när vi börjar se könsmönster. Ibland ställs könen mot varandra och vi fastnar i att tala om vinnare och förlorare, vems ”fel” ”ojämställdhet” och orättvisor är, vilket sällan blir en debatt som leder någon vart. Därför blir det viktigt att se jämställdhet som en samhällsfråga som vi alla är med och skapar och att vi alla har något att vinna på jämställdhet. Då det gäller jämställdhetsarbetet i barnomsorgsverksamheten blir det normkritiska perspektivet en självklarhet vilket innebär att fokus blir på barnomsorgens kultur och miljö och där bär vuxna ansvaret. Kunskapssynen är interaktionistisk det vill säga barn utvecklar lärande i samspel med andra där vuxna i barnomsorgen har ett fostransuppdrag. I ett arbete som främjar jämställdhet blir det viktigt att observera normer runt kön i den egna verksamheten det vill säga vilka är de budskap kring kön som flickor och pojkar möter hos personalen, i sagor och berättelser, material, fysiska miljön etcetera.

Andelen barn och familjer som berörs av barnomsorgen är stor. Av Ålands alla sexåringar är 97,5 % i kommunal barnomsorg. Av samtliga barn under sex år är denna andel 62,4 % (Ålands statistik– och utredningsbyrå, 2009). Kommittén konstaterar att vi inte har tillgång till könsuppdelad statistik gällande flickor och pojkar som omfattas av den kommunala barnomsorgen.

Jämställdhetsarbetet måste börja tidigt och därför är det så viktigt att genus- och jämställdhetsaspekter integreras som en naturlig del i den åländska barnomsorgen. Kommittén konstaterar att genus- och jämställdhetsarbetet vid första anblicken kan upplevas som konkurrent till mycket annat i barnomsorgen. Vi vill dock påminna om att arbetet med genus- och jämställdhetsfrågor ingår som en del av uppdraget att arbeta inom barnomsorgen. I Förundervisningsprogrammet antaget av Ålands landskapsstyrelse år 2004 formuleras detta uppdrag och kan därför inte kan väljas bort. Detta innebär att personal skall kunna utföra professionellt pedagogiskt arbete med jämställdhet i förhållningssättet till barnen och mellan barnen som ledstjärna. Att all personal inom barnomsorgen skall arbeta med jämställdhet är helt klart men hur personalen skall göra är mera diffust och problematiseras sällan. Här gäller det för alla berörda att vidga sina vyer och småningom upptäcka en ny värld. Det gäller alltså för alla och envar att börja med sig själv. Det gäller att synliggöra sig själv, att se vilken roll individen spelar i verksamheten samt att bli medveten om det pedagogiska arbetssättet.

 

Forskning om barnomsorg och jämställdhet

Vi kan inte förändra och utveckla utan att förstå hur ”ojämställdhet” skapas. Arbetet med jämställdhet kräver att man kan skilja mellan strukturell (hur verksamheten är organiserad) och individuell nivå. Begrepp som genusordning, genusstruktur, genuskontrakt eller könsmaktsordning används för att förklara hur genus organiseras på ett strukturellt plan. ”Ojämställdhet” skapas och upprätthålls genom att tre faktorer nämligen samverkar isärhållandet av könen, mannen som norm och heteronorm (Henkel, 2006).

Isärhållandet av könen innebär att människor delas in i två kategorier pojke/man och flicka/kvinna som förstås som motsatta och uteslutande. Isärhållandet innebär att det skapas en norm för hur flickor/kvinnor och en annan för hur för pojkar/män förväntas vara och vad de förväntas tycka om med andra ord kodar vi vad som är ”flickigt” eller ”pojkigt”. (Klädkoder, fritidsintressen, leksaker, färger, arbetsmarknad, ”bråkiga pojkar” och ”tysta flickor” med mera.) Med mannen som norm innebär en värdering så att det manliga blir det normala och värderas också högre än det kvinnliga. Det värderas högre för en flicka att bli kallad ”pojkflicka” än för en pojke att bli kallad ”flickpojke”. Det märker vi också till exempel i språket fotboll (damfotboll), rösträtt (kvinnlig rösträtt) och politiker (kvinnlig politiker). I tecknade serier avbildas ”pojk”djur som djur medan de djur som föreställer flickor får långa ögonfransar, halsband eller rosett för att markera att de är flickor.

Heteronormativitet innebär att alla antas vara heterosexuella. Precis som mannen är norm blir heterosexualitet det normala. Detta betyder att det skapas föreställningar om att kvinnor och män kompletterar varandra och tillsammans bildar en helhet. Detta kan leda till att jämställdhet enbart blir en fråga om kvantitet och man anser jämställdhet råder om det finns lika många kvinnor som män i en grupp eller lika många flickor som pojkar i barngruppen. Heteronormativiteten förstärker principen om könens isärhållande eftersom ”ojämställdhet” kan förklaras med att kvinnor och män är olika. För att förändra den reella vardagen för mänskor och skapa jämställdhet krävs att vi lyfter blicken och synliggör strukturnivån och de normer som verkar där. Många familjer i dagens samhälle passar inte in i formen för vit, västerländsk kärnfamilj bestående av ett heterosexuellt föräldrapar med gemensamma barn. Familjer kan till exempel bestå av två mammor, två pappor, en vårdnadshavare, fler än två vårdnadshavare eller olika former av nybildade vårdnadshavarevårdnadshavare (Westlund, 2009). Vi påtalar därför behovet av att ta in ett ickeheteronormativt mångfaldsperspektiv på familjen som tvingar till att tänka familjebegreppet ur flera perspektiv. Vi är alla en del av samhället. Då ”ojämställdhet” är en del av samhället är det inget som enskilda individer skapar utan det är en större struktur som handlar om traditioner och kultur som vi alla är med och skapar och upprätthåller varje dag. Därför är vi också alla delaktiga av en jämställd eller icke-jämställd barnomsorg. Erfarenheter från bland annat Sverige visar att ”ojämställdhet” i barnomsorgen ofta skapas omedvetet (Not: Kajsa Svaleryd 07/10 2009).

En viktig del av arbetet med jämställdhet blir därför att få syn på sig själv och sitt många gånger omedvetna beteende, attityder och värderingar. Det handlar också om att vuxna är medvetna om vilka förväntningar och krav som ställs på flickor och pojkar samt hur flickor och pojkar bemöts i olika situationer.

I Flickor, pojkar och pedagoger (2003, 82-83) berättar förskolechefen Kajsa Wahlström om de observationer hon och andra pedagoger gjorde av förskolans verksamhet. Personalen insåg gradvis att de konsekvent men omedvetet hade förstärkt traditionella könsroller.

Personalen bidrog till att rent generellt ge barnen följande roller:

Flickor

  • leker nära vuxna och görs ständigt beroende av vuxna
  • leker i par har relationer med en i taget
  • tränas till anpassning och försiktighet
  • övar separationer
  • ges och tar rollen som stötdämpare och hjälpfröken
  • tillgodoser andras behov
  • har ett starkt rättvise- och likhetstänkande
  • identiteten baseras på relationer och likhet med andra
  • får mycket kroppskontakt med vuxna
  • beskrivs som duktiga, hjälpsamma, duktiga, lydiga och snälla
  • tränar språk, relationer, lyhördhet och hänsyn i leken och i vuxenledda aktiviteter
  • tränar finmotorik
  • undviker konflikter, tar motgångar personligt och får skuldkänslor
  • språket används till känslor, relationer och upplevelser
  • visar passivitet och lydnad istället för att ta egna initiativ
  • är aldrig huvudpersonen i sitt eget liv

Pojkar

  • leker på distans från de vuxna, visar oberoende och självständighet
  • leker i stora grupper
  • tar och ges rollen som ledare
  • har stark jaguppfattning, undviker svaghet, blir modiga
  • tar för sig
  • befinner sig i någon position i pojkgruppens tydliga hierarki
  • identiteten baseras på negativa kommentarer och förmaningar samt avståndstagande från allt kvinnligt
  • undviker kroppskontakt med vuxna
  • utvecklar aggressioner
  • experimenterar och testar
  • är tävlingsinriktade, prestationsinriktade och tänjer på regler och gränser
  • tränar initiativförmåga, grovmotorik, ledarskap och hierarki i lek och vuxenledda aktiviteter
  • agerar direkt och handgripligen vid konflikter
  • ges mycket negativ uppmärksamhet
  • deras språk handlar om mätbara ting, helst stora och innehåller diverse ljud
  • är aktiva

Mer forskning om detta presenteras i Jämställd förskola – om betydelsen av jämställdhet och genus i förskolans pedagogiska arbete, SOU 2006:76

Det saknas en egen åländsk kartläggning på området. Kommittén tycker det är viktigt att en sådan görs. (Steg 1 i förslaget)

 

Erfarenheter av vinsterna med jämställdhetsarbete i den svenska förskolan:

  • Stress i verksamheten minskar för både barn och vuxna eftersom man inte behöver förhålla sig till hur man ska/förväntas vara utan kan lägga sin energi på annat
  • Mobbning minskar eftersom barnen inte behöver ”rätta” varandra
  • Kreativiteten ökar
  • Konflikter blir något positivt, en möjlighet att se att vi är olika och konflikter löses genom kommunikation
  • Alla barn, flickor och pojkar, får tillgång till sina känslor och ord för att uttrycka dem
  • Alla barn får lära sig respektera varandras gränser oavsett kön

 

Könsspecifika vinster:

För pojkar kan det handla om att

  • Få tillgång till ett större ordförråd (vilket de har nytta och glädje av hela livet men också för att klara av sin skolgång)
  • Få flera ord för känslor
  • Kunna lösa konflikter med hjälp av diskussion och förståelse istället för knuffar och våld
  • Erhålla en sund självkänsla istället för att behöva spela tuff

För flickor kan det handla om att

  • Bygga självkänsla på annat än utseende, att vara söt och fin blir inte det viktigaste
  • Rätten att visa sina gränser, det här vill jag/vill jag inte
  • Att inte vara så beroende av en ”bästis” utan kunna ingå i flera olika konstellationer

(Not: Kristina Henkel 25/08 2009).

 

Jämställdhetsarbetet i svenska förskolor har visat att det många gånger är svårare att bredda pojkars könsroll. Detta kan förklaras med att det som anses manligt och/eller ”pojkigt” av tradition värderas högre än det som ansetts feminint och ”flickigt”. Alltså, då en pojke eller man går utanför sin genusram innebär detta att han går utanför den traditionella hierarkin. Det är bra att vara medveten om detta i jämställdhetsarbetet så att det inte blir en fråga som enbart berör flickor och kvinnor. Kommittén konstaterar vidare att icke-jämställdhet är diskriminering som drabbar både flickor/kvinnor och pojkar/män. Jämställdhetsarbetet är inte ett ytterligare arbetsområde utan ett utvecklingsarbete.

 

Tillbaka till Projektet